Hur påverkar psykisk ohälsa risken att utveckla ett beroende?

Personer med psykisk ohälsa utvecklar oftare skadligt bruk eller beroende än befolkningen i övrigt. Sambandet är väl dokumenterat, men innebär inte att psykisk sjukdom i sig orsakar ett beroende.

Forskningen visar i stället att flera faktorer samverkar. För att förstå samsjuklighet behöver man därför förstå hur psykisk ohälsa kan öka sårbarheten för substansrelaterade problem (SBU, 2025).

Hur starkt är sambandet?

Personer med många psykiatriska diagnoser har en betydligt högre risk att utveckla skadligt bruk eller beroende än personer utan psykisk ohälsa. Sambandet har visats för bland annat depression, ångestsyndrom, ADHD, bipolär sjukdom, schizofreni och posttraumatiskt stressyndrom (PTSD), även om riskökningen varierar mellan olika diagnoser (SBU, 2025; Socialstyrelsen, 2025).

Sambandet är dessutom dubbelriktat. Psykisk ohälsa kan öka risken för substansbruk, samtidigt som långvarigt substansbruk kan bidra till att psykiska symtom utvecklas eller förvärras. Det innebär att det ofta är svårt att avgöra vilket tillstånd som kom först, särskilt när problemen har funnits under lång tid.

Det är därför viktigt att skilja mellan statistiska samband och orsakssamband. Att psykisk ohälsa är vanligare bland personer med beroende innebär inte att alla med psykisk sjukdom utvecklar ett beroende eller att beroende alltid är en följd av psykisk ohälsa.

Varför ökar psykisk ohälsa risken för beroende?

Det finns ingen enskild mekanism som förklarar sambandet. Forskningen pekar i stället på flera samverkande biologiska, psykologiska och sociala processer (SBU, 2025).

En förklaring är att alkohol eller andra droger används för att hantera psykiska symtom. Personer med ångest kan exempelvis uppleva en tillfällig lindring av alkohol, medan personer med depression kan använda droger för att dämpa nedstämdhet eller skapa en kortvarig känsla av välbefinnande. Denna så kallade självmedicineringshypotes har visst forskningsstöd, men förklarar inte alla fall av samsjuklighet och bör därför inte ses som den enda förklaringsmodellen.

En annan förklaring är att psykisk ohälsa kan påverka förmågan att reglera känslor, hantera stress och fatta långsiktiga beslut. Detta kan göra substansbruk mer sannolikt i situationer där personen söker snabb lindring från psykiskt lidande.

Samtidigt visar forskning att genetiska faktorer, neurobiologisk sårbarhet och tidiga livserfarenheter kan öka risken för både psykisk sjukdom och beroende. I många fall utvecklas därför båda tillstånden delvis ur samma bakomliggande sårbarhet.

Spelar diagnosen någon roll?

Ja. Risken varierar mellan olika psykiatriska tillstånd (Socialstyrelsen, 2025).

Personer med ADHD utvecklar oftare substansrelaterade problem än befolkningen i övrigt. Impulsivitet, svårigheter att reglera beteenden och samtidig psykisk ohälsa kan bidra till den ökade risken, även om sambanden är komplexa.

Vid depression och ångestsyndrom förekommer alkohol och andra droger ibland som ett sätt att tillfälligt minska symtom. På längre sikt leder detta dock ofta till att både den psykiska ohälsan och substansbruket förstärker varandra.

Även personer med bipolär sjukdom och schizofreni har en ökad förekomst av skadligt bruk och beroende jämfört med befolkningen i stort. Konsekvenserna kan bli särskilt allvarliga eftersom substansbruket kan försämra behandlingsföljsamhet, öka risken för återinsjuknande och försvåra den psykiatriska behandlingen (NICE, 2016).

Det är dock viktigt att komma ihåg att diagnosen aldrig ensam avgör risken. Individens livssituation, sociala nätverk, tidigare erfarenheter och tillgång till vård har också stor betydelse.

Traumatiska erfarenheter och social utsatthet

Traumatiska livshändelser, våld, försummelse under uppväxten och långvarig social utsatthet är riskfaktorer för både psykisk ohälsa och beroende (SBU, 2025).

Personer som utsatts för trauma utvecklar oftare både PTSD och substansrelaterade problem. För vissa blir alkohol eller droger ett sätt att tillfälligt hantera svåra minnen eller starka känslor, men på längre sikt riskerar substansbruket att förvärra symtomen och försvåra återhämtningen.

Samtidigt utvecklar långt ifrån alla som varit med om trauma ett beroende. Skyddsfaktorer som trygga relationer, tidiga stödinsatser och tillgång till behandling påverkar också utvecklingen.

Kan tidiga insatser minska risken?

Forskningen talar för att tidig upptäckt och behandling av psykisk ohälsa kan minska risken för att substansrelaterade problem utvecklas eller förvärras, även om sambanden är komplexa och varierar mellan olika grupper (Socialstyrelsen, 2025).

Det handlar inte bara om att behandla symtom, utan också om att uppmärksamma riskbruk, fråga om alkohol- och drogvanor och erbjuda stöd innan problemen blivit omfattande.

Särskilt viktigt är detta för unga personer, där både psykisk ohälsa och substansbruk ofta debuterar under samma period i livet. Tidiga och samordnade insatser kan därför få stor betydelse för den långsiktiga prognosen.

Vad betyder forskningen för klinisk praxis?

Den viktigaste slutsatsen är att psykisk ohälsa bör ses som en möjlig riskfaktor för skadligt bruk och beroende, inte som en förklaring i sig. Därför behöver vårdpersonal uppmärksamma substansbruk även när patienten söker hjälp för psykiska symtom.

På samma sätt behöver beroendevården rutinmässigt uppmärksamma psykisk ohälsa. Eftersom sambandet är dubbelriktat ökar möjligheten till tidig upptäckt och rätt behandling när båda områdena ingår i den kliniska bedömningen (SBU, 2025; Socialstyrelsen, 2025).

Slutsats

Psykisk ohälsa ökar risken för skadligt bruk och beroende, men sambandet är komplext och kan inte förklaras av en enskild faktor. Forskningen visar att biologiska, psykologiska och sociala mekanismer samverkar och att olika psykiatriska tillstånd är förenade med olika risknivåer.

Den viktigaste praktiska slutsatsen är därför att psykisk ohälsa och substansbruk behöver uppmärksammas samtidigt. En tidig helhetsbedömning skapar bättre förutsättningar att förebygga samsjuklighet och ge rätt stöd och behandling.

Referenser

National Institute for Health and Care Excellence. (2016). Coexisting severe mental illness and substance misuse: Community health and social care services (NG58).

SBU. (2025). Behandling och sociala stödinsatser vid samsjuklighet mellan beroende och andra psykiatriska tillstånd.

Socialstyrelsen. (2025). Nationellt vård- och insatsprogram (NIP): Samsjuklighet.

Vidare läsning

World Health Organization. Mental health, brain health and substance use.