

Hur påverkar skadligt bruk och beroende den psykiska hälsan?
Skadligt bruk och beroende kan både bidra till och förvärra psykisk ohälsa. Forskningen visar att alkohol och andra droger kan orsaka tillfälliga eller mer långvariga psykiska symtom, samtidigt som sambanden ofta är komplexa och dubbelriktade.
Hur påverkar skadligt bruk och beroende den psykiska hälsan?
Ja, skadligt bruk och beroende kan påverka den psykiska hälsan på flera sätt. Alkohol och andra droger kan utlösa psykiska symtom, förstärka redan befintlig psykisk ohälsa eller bidra till att besvären blir mer långvariga. Samtidigt utvecklar inte alla som använder substanser psykisk ohälsa, och sambanden varierar mellan olika individer och substanser.
Forskningen visar att risken påverkas av en kombination av biologiska, psykologiska och sociala faktorer. Ärftlighet, tidigare psykisk ohälsa, traumatiska erfarenheter, omfattningen av substansbruket och vilken substans som används har alla betydelse för hur den psykiska hälsan påverkas (SBU, 2025; World Health Organization, 2022).
Hur påverkar olika substanser hjärnan?
Alkohol och narkotika påverkar hjärnans signalsystem, bland annat dopamin, serotonin, glutamat och GABA. Dessa signalsubstanser reglerar funktioner som känsloliv, stressreaktioner, sömn, belöningssystem och impulskontroll. Vid upprepad användning anpassar sig hjärnan till substansen, vilket kan leda till förändringar i hur dessa system fungerar.
På kort sikt kan vissa substanser ge upphov till avslappning eller eufori. När effekten avtar är det däremot vanligt med nedstämdhet, ångest, irritabilitet eller sömnsvårigheter. Vid långvarigt bruk kan dessa förändringar bli mer uttalade och kvarstå även mellan perioder av användning, vilket bidrar till att psykiska symtom blir mer ihållande (National Institute on Drug Abuse, 2020).
Det betyder inte att substansen ensam orsakar en psykiatrisk sjukdom, men den kan sänka tröskeln för att psykiska besvär utvecklas eller förvärras hos personer som redan har en ökad sårbarhet.
Vilka psykiska symtom är vanligast?
Nästan alla former av skadligt bruk och beroende kan påverka det psykiska måendet, men symtomen varierar beroende på substans och användningsmönster.
Vanliga symtom är:
nedstämdhet och depression
ångest och oro
sömnsvårigheter
irritabilitet
koncentrationssvårigheter
minnesproblem
ökad impulsivitet.
Vid mer omfattande eller långvarigt bruk kan vissa personer utveckla allvarligare tillstånd, såsom psykoser eller svåra depressioner. Risken är särskilt hög vid användning av exempelvis amfetamin, kokain och cannabis hos personer med en genetisk eller annan biologisk sårbarhet, även om de flesta användare inte utvecklar psykos (WHO, 2022).
Vad är substansutlösta psykiska tillstånd?
I vissa fall är de psykiska symtomen en direkt följd av substansbruket. Då talar man om substansutlösta psykiska tillstånd.
Det kan handla om exempelvis substansutlöst depression, ångest eller psykos. Symtomen uppstår under pågående användning eller i nära anslutning till abstinens och förbättras ofta när substansen lämnar kroppen och personen får en längre period av nykterhet eller drogfrihet.
Samtidigt är gränsen inte alltid tydlig. Om symtomen kvarstår under en längre tid, eller om de fanns redan innan substansbruket utvecklades, kan det röra sig om en självständig psykiatrisk sjukdom. Därför behöver diagnostiken ofta göras över tid och ibland omprövas när substansbruket förändras (NICE, 2016).
Varför kan psykisk ohälsa kvarstå även efter att substansbruket upphört?
Många förväntar sig att psykiska symtom ska försvinna så snart personen slutar använda alkohol eller droger. För en del sker det relativt snabbt, men för andra tar återhämtningen betydligt längre tid.
Långvarigt substansbruk kan påverka hjärnans funktion, sömn, stressreglering och känslomässig balans under månader efter att användningen upphört. Samtidigt kan tidigare psykisk ohälsa, trauma eller sociala svårigheter fortsätta att bidra till symtomen även när substansbruket har upphört.
Det innebär att kvarstående psykiska besvär inte automatiskt betyder att beroendet är den enda orsaken eller att en psykiatrisk diagnos har ställts fel. Tvärtom behöver vården ofta följa patientens utveckling över tid innan en säker bedömning kan göras (SAMHSA, 2020).
Varför är det ibland svårt att avgöra vad som är orsak och vad som är konsekvens?
En av de största utmaningarna vid samsjuklighet är att psykisk ohälsa och substansbruk påverkar varandra ömsesidigt.
En person kan börja dricka alkohol för att lindra ångest eller sömnsvårigheter. Med tiden kan alkoholen i stället förvärra både ångesten och sömnproblemen. På motsvarande sätt kan långvarig användning av cannabis bidra till psykiska symtom hos vissa personer, samtidigt som andra redan hade en ökad sårbarhet innan de började använda drogen.
Forskningen visar därför att sambanden sällan är linjära. Hos vissa är substansbruket den främsta drivkraften bakom den psykiska ohälsan, hos andra är det tvärtom, och hos många utvecklas båda problemen parallellt och förstärker varandra över tid (SBU, 2025).
Vad betyder forskningen för klinisk praxis?
För yrkesverksamma innebär forskningen att psykiska symtom alltid bör bedömas i relation till patientens alkohol- och drogvanor. På samma sätt bör substansbruk kartläggas hos personer som söker vård för psykisk ohälsa.
Det är också viktigt att undvika förhastade slutsatser. Psykiska symtom kan vara substansutlösta, uttryck för en självständig psykiatrisk sjukdom eller en kombination av båda. Därför behöver bedömningen ibland upprepas när substansbruket förändras eller när patienten har varit nykter eller drogfri under en längre tid.
En samlad bedömning av både psykisk hälsa och substansbruk ökar möjligheten att planera rätt behandling och minskar risken att viktiga delar av problematiken förbises.

Slutsats
Skadligt bruk och beroende kan påverka den psykiska hälsan på många olika sätt. Alkohol och andra droger kan utlösa psykiska symtom, förvärra befintlig psykisk ohälsa och bidra till att besvären blir mer långvariga. Samtidigt varierar sambanden mellan olika individer, och det är inte alltid möjligt att avgöra vad som är orsak och vad som är konsekvens vid ett enskilt vårdtillfälle.
För vården innebär detta att psykisk ohälsa och substansbruk behöver bedömas tillsammans. En bred och strukturerad utredning, följd av integrerad behandling när det behövs, ger de bästa förutsättningarna för att förstå patientens situation och erbjuda effektiva insatser.
Referenser
National Institute on Drug Abuse. (2020). Common Comorbidities with Substance Use Disorders Research Report.
National Institute for Health and Care Excellence. (2016). Coexisting severe mental illness and substance misuse: Community health and social care services (NG58).
Substance Abuse and Mental Health Services Administration. (2020). Treatment Improvement Protocol (TIP) 42: Substance Use Disorder Treatment for People With Co-Occurring Disorders.
SBU. (2025). Behandling och sociala stödinsatser vid samsjuklighet mellan beroende och andra psykiatriska tillstånd.
World Health Organization. (2022). World Mental Health Report: Transforming Mental Health for All.
Vidare läsning
Koob, G. F., & Volkow, N. D. (2016). Neurobiology of addiction: A neurocircuitry analysis. The Lancet Psychiatry, 3(8), 760–773. https://doi.org/10.1016/S2215-0366(16)00104-8
