Varför misslyckas implementeringen av evidensbaserade metoder så ofta?

Varje år investerar verksamheter stora resurser i utbildningar, nya behandlingsmodeller och andra evidensbaserade arbetssätt. Trots det leder många implementeringar inte till den förändring man hoppats på. Forskningen visar att orsaken sällan är metoden i sig, utan hur den införs och integreras i verksamheten.

Implementering handlar om mer än att införa en ny metod

Implementering innebär den systematiska processen att integrera en evidensbaserad metod i ordinarie verksamhet så att den används på avsett sätt och blir en naturlig del av det dagliga arbetet. Syftet är inte enbart att personalen ska känna till metoden, utan att den faktiskt förändrar arbetssätt och leder till bättre resultat för patienter, klienter eller brukare (Eccles & Mittman, 2006).

Forskningen skiljer därför tydligt mellan att införa en metod och att implementera den. En metod kan vara vetenskapligt väl beprövad och ändå ge begränsad effekt om den används oregelbundet, ofullständigt eller utan tillräckligt organisatoriskt stöd (Nilsen, 2015).

Detta förklarar varför samma metod ibland fungerar mycket väl i en verksamhet men betydligt sämre i en annan, trots liknande målgrupper.

Forskningen visar att implementeringen påverkar resultaten

En av de mest inflytelserika översikterna inom området analyserade mer än 500 implementeringsstudier och fann ett starkt samband mellan kvaliteten i implementeringen och de resultat som uppnåddes. Verksamheter med hög implementeringsgrad uppnådde genomgående bättre effekter än verksamheter där införandet genomfördes bristfälligt (Durlak & DuPre, 2008).

Forskarna identifierade dessutom ett stort antal faktorer som påverkar sannolikheten för ett lyckat införande. Dessa omfattade bland annat ledarskap, organisatoriskt stöd, personalens delaktighet, tillgång till handledning, resurser, metodens användbarhet och hur väl implementeringen planerades från början (Durlak & DuPre, 2008).

Resultaten har därefter bekräftats i senare systematiska översikter och implementeringsramverk. Forskningen visar samstämmigt att implementering är ett komplext förändringsarbete där flera faktorer behöver samverka samtidigt för att skapa varaktig förändring (Powell et al., 2015; Shelton et al., 2020).

Varför misslyckas så många implementeringar?

Implementeringsforskningen pekar inte på en enskild orsak utan på återkommande mönster.

En vanlig situation är att organisationen betraktar utbildningen som själva implementeringen. Medarbetare får lära sig den nya metoden, men därefter saknas strukturer för träning, återkoppling och uppföljning. Kunskap omsätts då inte i ett förändrat arbetssätt.

En annan vanlig orsak är att ledningen underskattar hur omfattande ett förändringsarbete faktiskt är. Att införa ett nytt arbetssätt påverkar rutiner, prioriteringar, dokumentation, samarbete och ibland även organisationskultur. Om dessa delar inte förändras samtidigt riskerar den nya metoden att konkurrera med etablerade arbetssätt i stället för att ersätta dem.

Forskningen visar också att personalens motivation sällan är den avgörande förklaringen. Betydligt oftare handlar problemen om bristande organisatoriska förutsättningar, otydliga mål, otillräckliga resurser eller avsaknad av kontinuerligt stöd (Nilsen, 2015).

Implementering påverkas av många faktorer samtidigt

Ett av de mest använda ramverken inom implementeringsforskningen är CFIR (Consolidated Framework for Implementation Research). Ramverket beskriver hur implementeringen påverkas av ett samspel mellan flera nivåer snarare än av enskilda insatser (Damschroder et al., 2022).

Forskningen lyfter särskilt fram fem områden:

• den evidensbaserade metodens egenskaper

• den yttre kontexten, exempelvis lagstiftning och styrning

• organisationens kultur, resurser och arbetsklimat

• medarbetarnas kunskap, erfarenhet och motivation

• hur implementeringen planeras, leds och följs upp

Ingen av dessa faktorer är ensam avgörande. I stället är det samspelet mellan dem som förklarar varför samma metod kan få olika genomslag i olika verksamheter.

Implementering är en process – inte en engångsinsats

En viktig slutsats från implementeringsforskningen är att förändring sker stegvis. Det tar tid innan ett nytt arbetssätt blir en naturlig del av verksamheten.

Systematiska översikter visar att framgångsrika implementeringar vanligtvis innehåller flera kompletterande strategier samtidigt, exempelvis utbildning, handledning, återkoppling, lokala förändringsledare, tydligt ledarskap och kontinuerlig uppföljning. Enstaka insatser ger däremot oftast begränsad effekt (Powell et al., 2015; Shelton et al., 2020).

Det innebär att implementering bör betraktas som ett långsiktigt förbättringsarbete snarare än ett projekt med ett tydligt slutdatum.

Vad innebär detta i praktiken?

För chefer och verksamhetsutvecklare innebär forskningen ett viktigt perspektivskifte. Om en evidensbaserad metod inte ger förväntade resultat bör den första frågan inte vara om metoden fungerar, utan om den faktiskt har implementerats på det sätt som forskningen rekommenderar.

För behandlare innebär resultaten att svårigheter inte nödvändigtvis speglar bristande kompetens eller motivation. Ofta saknas de organisatoriska förutsättningar som krävs för att ett nytt arbetssätt ska kunna användas konsekvent över tid.

Det gör implementeringen till en fråga om både individ och organisation. Kunskap är nödvändig, men sällan tillräcklig.

Slutsats

Den samlade implementeringsforskningen visar att evidensbaserade metoder sällan misslyckas därför att de saknar vetenskapligt stöd. Betydligt oftare brister själva implementeringsprocessen, vilket gör att metoden aldrig används på det sätt som den är avsedd.

För verksamheter innebär detta att ett lyckat införande kräver mer än utbildning. Långsiktig planering, aktivt ledarskap, kontinuerlig handledning och systematisk uppföljning är centrala komponenter om evidensbaserade arbetssätt ska leda till bestående förbättringar i praktiken.

Referenser

Damschroder, L. J., Reardon, C. M., Widerquist, M. A. O., & Lowery, J. (2022). The updated Consolidated Framework for Implementation Research (CFIR 2.0). Implementation Science.

Durlak, J. A., & DuPre, E. P. (2008). Implementation matters: A review of research on the influence of implementation on program outcomes and the factors affecting implementation. American Journal of Community Psychology, 41(3–4), 327–350.

Eccles, M. P., & Mittman, B. S. (2006). Welcome to Implementation Science. Implementation Science, 1, 1.

Nilsen, P. (2015). Making sense of implementation theories, models and frameworks. Implementation Science, 10, 53.

Powell, B. J., Waltz, T. J., Chinman, M. J., et al. (2015). A refined compilation of implementation strategies: Results from the ERIC project. Implementation Science, 10, 21.

Vidare läsning

Fixsen, D. L., Naoom, S. F., Blase, K. A., Friedman, R. M., & Wallace, F. (2005). Implementation Research: A Synthesis of the Literature.

Shelton, R. C., Chambers, D. A., & Glasgow, R. E. (2020). An extension of RE-AIM to enhance sustainability: Addressing dynamic context and promoting health equity. Frontiers in Public Health.