När en person får ett återfall kommer ofta känslor av skam och hopplöshet. “Nu är allt förstört!” Men sanningen är att ett återfall inte raderar de framsteg som gjorts – det är en del av förändringsprocessen.

Många personer med samsjuklighet har använt alkohol eller droger som ett sätt att hantera ångest, depression eller trauma. Det kan börja som en tillfällig lättnad, men utvecklas snabbt till ett allvarligt beroende.

Ett av de största hindren för att upprätthålla förändring är suget efter det gamla beteendet. Man kan känna det som att sug är överväldigande och att det bara kan hanteras genom att ge efter. Men sug är som en våg – det byggs upp, når sin topp och klingar sedan av.

Många med samsjuklighet får höra att de måste vara nyktra innan de kan få behandling för sin psykiska ohälsa – eller att deras psykiska besvär först måste stabiliseras innan de kan erbjudas hjälp med sitt beroende. Denna uppdelning gör att många blir stående utan hjälp.

Många som lever med ett skadligt bruk har också en samsjuklighet – exempelvis ångest, depression eller personlighetsstörningar. Traditionellt har dessa problem behandlats var för sig, men vi vet idag att en uppdelad behandling ofta leder till att personer faller mellan stolarna.